Det är första juni och jag sover alldeles för länge som vanligt. Kan inte undgå att hamna i det där tillståndet där jag inte vet om jag är vaken eller fortfarande drömmer. Utanför regnar det trots att det var så ljust igår, trots att det är skolavslutningsmånadens första dag. Igår sprang jag en mil men idag springer jag mest ifrån mina humörsvängningar. Var så glad igår men idag känner jag mig mest konstig. Trots det spelar jag Oskar Linnros och Arctic Monkeys i vardagsrummets högtalare och det känns endå helt ok. Har börjat skriva igen och orden flyter över mig som saltvattenvågor och jag skapar karaktärer och platser jag aldrig besökt i takt med skvalpet.

 

Det kunde varit värre.

Det kunde alltid varit värre.