it's just the bones you're made of
Släpar mig själv till skolan, klistrar upp Paris-kartan som vi fick av sts-ledarna i skåp nr 129, är nervös, hela huvudet snurrar, men tar mig igenom lektion efter lektion, plöjer en efter en som på rullande band och helt plötsligt är dagen slut.
-är det här livet?
Promenerar med Anna, borde kanske plugga men jag kan inte koncentrera mig tillräckligt på någonting just nu.
I slutändan hamnar jag alltid på min Ben Howard-lista och tonerna av hans gitarr och ljudet av hans röst känns alltid så tryggt på något vis. Även fast det är Bones som shufflas fram och när jag blundar ser jag daggdroppar, höga berg, moln så nära marken att det känns som man bokstavligt talat sitter i ett, Kebnekaise bakom ryggen och Tolpagorni snett åt höger. -
Kommentarer
Trackback
