3 m

 
Guess what. Det är fredag eftermiddag. På klassrådet imorse gick vi igenom prov och läxor för de kommande tre veckorna och om jag hör "NP sv skriftligt" en gång till kommer jag förmodligen få en mild hjärnblödning
 
Igår sprang jag lite och efter 4 km kändes det helt värdelöst. Fick ett sånt där ögonblick då jag mest kände
varför springer jag?? vart ska jag ens?!
och så stannade jag och gick istället.
 
Hela den här dagen längtade jag mest hem till mina mandel-kokos-dadel-chokladbollar. (tips för att få alla kakor för dig sjäv: säg att det är dadlar i)
 
Tycker det känns så lustigt att det snart är ett år sedan april 2013. Då hade jag precis upptäckt Daughter, cyklade till landfill och syrendoft och ja those were the days
 
 
Alltså felet med mig är att jag hela tiden tänker tillbaka på tiden som gått och minns bara det som hur fint och bra det var, även fast jag mår minst dubbelt så bra idag. Det är konstigt och fel och kanske lite sjukt men jag kan inte hjälpa det.
 
Försöker tänka på att vi snart slutar nian och jag borde "leva i nuet" som alla säger, ta vara på att gå i samma klass som mina bästa vänner och så. Försöker men ibland när man behöver hålla för öronen för att kunna koncentrera sig på biologin och läser en mening med "insidan av bihålorna är täckt av en slemhinna" fem gånger så längtar jag mest till hösten.
 
 
Om jag nu skulle försöka leva i nuet kan jag fokusera på att idag är det fredag och jag ska se emil jensen och jakob ikväll.
 
och där kom the end's not near med band of horses upp i min tumblr-spellista och jag måste nog komma ihåg att inte lyssna på den här när vi slutar nian
om jag inte vill dö inombords dvs
åh nej inser nu att jag börjar med hybridstycken igen
förlåt sbk

Kommentarer

Här kan du kommentera!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Skriv någonting:

Trackback