Jag kanske ska börja blogga igen. Skriva på ett nytt sätt, inte i krypt eller vers eller någonting.

 

Kanske dokumentera igen, för att det är skönt. Att skriva vad jag gör och tänker.  Mina anteckningsböcker svämmar över lite och kameran glöms istället hemma. "Bilder är det viktigaste för att spara ett ögonblick" tänkte jag väldigt länge. Tror att jag bloggade just för att ha någonstans att förverkliga dem på något sätt.

J och jag lyssnade mycket på Emil Jensen när vi jobbade. ”Fånga inte dagen, dagen dör i fångenskap." Istället låta dagen fånga mig och min uppmärksamhet. Ord som fick mig att förstå all min panikarta stressångest över att bevara de ögonblick jag tyckte om. Minns en dag i maj kanske när jag såg ett fält fullt av maskrosor som blivit sådär luddiga och  tänkte "åh vad fint", men direkt efter kom en annan tanke "nästa gång får jag ta med mig kameran och först då kan jag njuta av det här" ? va.