Jag har de senaste åren trott att jag behöver någon annans bekräftelse för att vara en riktig person. För att vara den jag vill vara måste den versionen först få en ok-stämpel av någon. 

 

Men de ser ju inte världen genom mig. Ibland är det som att poletten faller ner. Jag bestämmer att såhär tycker jag om mig själv och jag bryr mig faktiskt inte om mer än så. Jag har sett mig själv innan och utan och jag väljer att stanna. Du är som du är. Jag bestämmer över mig själv. Jag bestämmer att allt kommer bli bra.