Om skolan
Den senaste tiden har jag haft mycket tankar om både det ena och det andra. Eftersom jag är 16 och går i ettan på gymnasiet så är skolan en relativt stor del av min vardag. Men hur mycket plats får den egentligen ta? Och hur mycket plats ska den få ta? Vad är viktigt och vad spelar ingen roll?
Att plugga är att lära sig saker och om man bara ser skolan som ett krig för betyg så är det något man missat. Det gäller att ha en helhetsbild om du ska klara det här. Det gäller att du distanserar dig och vet dina gränser. Ge aldrig upp. Se skolan som en utmaning och du kommer klara den. Skolsystemet kan ifrågasättas men det är väl ändå inte till för att alla ska misslyckas. Du klarar dig om du bara försöker.
Min studieteknik har genom åren bestått av uppsatsskrivning kvällen innan, mattehets och glosor-på-en-kvart-inlärning. Jag klarade mig genom grundskolan men när jag fick mitt första E på psykologiprovet nu i höstas så var det som att få ett slag i huvudet. Jag insåg att jag var tvungen att anstränga mig mer.
Så, mitt tips är studietekniken.
När jag pluggar till prov använder jag mig ofta av det här ^, dvs papper och färg. Måla, skriv, tänk. Om du inte förstår spelar det ingen roll, vad är meningen med att memorera när du ändå inte fattar någonting. Ett smart sätt att börja på kan vara att sätta dig ner och reflektera över vad det är du ska plugga till. Varför vill skolan att jag ska lära mig det här? (Till exempel: träningslära, hm ja jo det kan väl vara smart att kunna så jag inte skadar mig.)
Gör liknelser och dra kopplingar, hitta samband och framför allt: förstå. Det finns ingen mening i att slå in saker.
Mitt visa tips ovan fungerar oftast, men jag brukar känna att det tar emot när jag ska sätta mig med matte. "Varför lär jag mig det här?" blir då till min nackdel och jag känner mest för att strunta i det. Fast jag gör det aldrig. Att ge upp för utmaningar är något jag jobbat med sedan lågstadiet och att lägga ifrån mig matten känns dummare och dummare när jag vet hur viktigt det är.
För när jag får ett betyg jag blir nöjd med på provet som fick mig gråta tre kvällar i rad, känns det ganska bra. Att ge upp för utmaningar är svagt och vi måste vara starka för att överleva i den här betyghetsvärlden.
Förstå, tänk själv, ifrågasätt men ge inte upp. Låt aldrig trångsynta lärare vinna över dig.
