I Lund passar de på att bygga om

Jag går jämsides med en grävskopa

Kliver över en hög med jord för att komma fram till min dörr

 

Allt är tommare men jag går ändå genom stan

från perrongen hem med en suck

Kanske inte saknar nationerna men jag älskar att se att de står kvar

Kompisarna är inte kvar men ställena där vi brukar öla och prata plugga är samma

Känner mig så himla ledsen men ändå

glad att jag har en plats som väcker allt detta fina i mig

Jag saknar allt

 

Bestämmer mig tyst och lugnt

Det känns som det mest naturliga i hela världen

Att det är här jag vill vara kvar sen också

Det blir väl utbyte och kaos i höst 

Ger det en chans till

Men efteråt vill jag stanna lite till

Bara lite till

Med ett oanvänt coronatest i väskan

Din oro är alltid på min axel

Tänker den hamnade där genetiskt

När jag var liten och du var min släkt

Sist vi pratade sa du det innan allt

Lisa du är som jag

Du är precis lik mig

 

Jag vill vara lik dig 

I din förvirring och ditt ansvar

I allting vill jag fysiskt påminna

Om dina armar och om dina ben

 

Kanske om man kunde få välja

Vad som hängde med och vad man kunde lämna kvar

Då hade jag väl skippat oro

Och behålllt lite mer ansvar

Men allt hänger ihop 

 

Jag antar oron kommer av omtänksamhet

Och stress av lojalitet

Sömlöshet av samvete

Och perfektionism av talang

 

I mig finns alla delar

De som jag gillar och de jag inte orkar med

Får inte välja i vad jag ska vara lik

Det är bra att bry sig

Och jag är ju sån

Vill ha mer av allt som känns

Även när det kräver

Mer av mig än vad som finns