Paris till Granada och hem igen

 
Jag lånade min systers digitalkamera och tog lite korniga bilder på min resa, 23 juni - 23 juli blev det fast jag inte planerat mer än första 7 dagarna
 
Jag började min resa i Köpenhamn, bytte i Hamburg snabbt och vaknade i Paris. Gick runt i Montparnasse med min ryggsäck, sömnbrist och en flaska äpplejuice.. Sen tog jag tåget till Bordeaux efter några timmar, fick så mycket hjälp på tåget, jag var räddare för att åka fel än för att fråga främlingar. Kom till Bordeaux, träffade lite vänner. Sightseeade och köpte essentiella oljor på apotek. 
 
 
Sen åkte jag 2 timmar till Biarritz. Jag bodde med svenskar, och jag surfade. Jag skrev av mig från lektionen jag bokat och provade allt själv, fick hjälp av han från australien. Sprang i sanden. Så enkelt har det aldrig varit att leva som de dagarna, att bara vakna tidigt, ta en snabb kaffe och sen surfa trots att vågorna var sådär mestadels av tiden. Jag var sån nybörjare så det spelade aldrig någon roll för mig hur vinden låg, jag var bara lycklig över att typ få ha våtdräkten på mig
 
 
Det var jättevarmt på busstationen, och jag stod där och väntade på min buss till San Sebastian. Råkade boka två biljetter, kanske var det ett tecken på att jag verkligen borde åka. Jag vet inte hur jag hade varit idag om jag inte åkt dit, om jag inte släppt murar och tagit chanser så som jag gjorde där. De dagarna var en bubbla och jag ville aldrig åka därifrån. Allt det där fick mig tappa fotfästet lite, fick det kännas rimligt att köpa oklara souvernierer, nyckelringar och magneter, ta miljoner bilder. Jag gjorde allt för att få känna att jag kunde behålla Donostia på något sätt
 
 
Jag bodde på ett vandrarhem där, och satt mycket bland surfbrädorna och krukväxterna. Det var en kompis jag delade rum med i Biarritz som tipsade mig om det
 
 
Hittade en liten aloe vera 
 
 
Här kastade jag av mig mina Birken, fötterna från stranden var sandiga i dem och de lämnade blöta märken på den mjuka sulan. Jag har gått lite för många mil i de sandalerna den här resan. Borde haft riktigare skor, mina fötter är randiga som resultat. Brunt och vitt varvades från solen och de två banden som gick från vänster till höger sida av mina fötter. Det var inte min vattenflaska men jag fick den. Den var orimligt stor men jag kånkade på den så länge. Satt där och bokade resan till Bilbao, skrev BILBAO med stora, röda bokstäver i dagboken. Tagga att åka! nya områden! fast jag bara ville stanna. 
 
 
Mitt första intryck av Bilbao var inte alls bra, men jag visste att jag skulle stanna flera dagar när jag kom dit. Ville inte det. Sen, med det där härliga upptäckandet som bara kan komma av att inte alls ha några förväntningar så hade jag fantastiska dagar där. Bilbao var nog den delen av resan som jag nästan minns mest. Allt ifrån hur det kändes att sätta mig på bussen dit, hur djupt jag sov första natten, att smsa mamma och grina, vad jag ringde Bellan och berättade, hur txakoli smakade när jag drack det själv, terassen, tvättlinorna.
 
 
Men jag saknade havet, i Biarritz och i Donosti.
 
 
Efter att jag lyckats åka tillbaka till i San Sebastian igen, och spenderat några dagar i Madrid så åkte jag till Granada. Det var inte meningen alls. Men alltså bussen kostade 200 kronor. Jag tänkte, hur ofta kostar det 200 kr att åka till granada. Inte så ofta. Sen på en buss genom Andalusien såg jag så mycket olivträd att jag tyckte det var skrattretande. Hemma hos mamma hade vi ett på balkongen, det tappade alla löv, det var för kallt i sverige för den. Men här var varje kvadratmeter helt överplanterad
 
På den bussen skrev jag mycket, jag kände mig så himla lätt samtidigt som jag tänkte vad håller jag ens på med tusen gånger
 
"Jag är så långt hemifrån nu, så långt bort från Ulrikedalsvägen, Gerdahallen, att plugga och köpa kaffe i Mattehuset. Jag är så långt bort från stress och sprit och min lägenhet, så långt bort från alla jag känner och alla mina saker. Och jag är kanske så lycklig just på grund av det"
 
 
När jag kom fram till mitt hostel frågade de om jag ville hikea i Sierra Nevada dagen efter.. Och det ville jag!! Det var 36 grader, en varm hike minst sagt men vi drack sandigt vatten, åt lunch vid en bäck och längst upp fanns det ett körsbärsträd. Blundande och åt och var svettig. En kille från Argentina la körsbär i sin vattenflaska och vattnet blev helt rött, det såg giftigt ut. På hiken träffade jag Caroline efter 10 minuter, hon var från Nederländerna. Jag gillade verkligen henne, det var något så härligt med hur hon såg på allt, redan i vår första konversation sa hon något i stil med "om ingen av mina vänner vill gå på en konsert som jag vill på, så går jag bara dit själv". Sen vände hon sig om och pratade spanska med han med körsbärsvattnet
 
 
Efter Granada åkte jag skitmycket buss vilket var jobbigt, satt med pannan lutad mot min smutsiga rygga på en Èstacion de Autobus i Barcelona kl 06 på morgonen och kände mig miserabel. Köpte en äcklig kaffe, spolade ansiktet efter att ha stått i kö till toaletten, andades in andras äckliga morgoncigg-rök, allt det där. Sen sov jag på riktigt för första gången i Toulouse. Men jag tog inga bilder där. Hostelet hade varken AC eller rinnande vatten. Jag var så trött där, och förkyld. Satt lite vid vattnet, sov lite i en park. Köpte juicer. Lite så. Sen var jag i Paris en natt, gick på Centre Pompidou som jag velat göra länge, köpte en Miroposter, satt i en park och åt en macka och tjuvlyssnade på franska. Sen åkte jag tåg till Lille. Satt bredvid en arkitekt som pendlade. Lille var helt okej men jag kommer inte åka tillbaka dit
 
 
Sen åkte jag krigarrutten Lille-Bryssel-Köln-Hannover-Hamburg. Kontrasten från Granada var enorm haha. Jag bodde i Schanze, på tåget dit fick jag tips om allt från Altuna till vilken inriktning på pol.kand jag borde läsa. Jag minns vandrarhemmet i Hamburg så extremt väl, känns som jag bodde där en evighet, men det var nog 3 nätter. Den sista sov jag och Lila på loftet för det var så fullt. Vi träffades i badrummet. Sen blev hela min Hamburgvistelse att vi mest gick runt tillsammans, vi pratade om allt. Ingen av oss visste någonting om stan, men vi hade fått höra av Simon från Schweiz kvällen innan att hamnen var häftig, så vi gick dit. Där bad vi några tjejer ta den här korniga bilden på oss. Är så glad nu att hon insisterade på att vi skulle ta den.
 
 
Hoppas jag kan hälsa på Lila i Montréal någon gång. Hoppas vi kan fortsätta smsa på franska, och att hon åkte till Köpenhamn som hon ville. Hon fick mig vilja köpa en Point and shoot kamera, våga åka till indien. 
 
Det är min sista bild och min finaste, för att jag är med på den och för att en vän är det också. Nu har jag varit hemma i snart en månad. Att de känslorna och minnena jag fick på resan ska sippra iväg från mig är det jag är mest rädd för. Att de, precis som stunder i högstadiet, när jag var liten, förra sommaren, i våras, i förrgår ska glömmas bort och jag ska gå in i de mönster som är inrutade här i lund. Att jag ska gå samma spår utan att fatta att jag faktiskt skapade flera nya. 
Det är kul att resa med andra men det är något särskilt med att resa själv. Jag trodde så många gånger att allt skulle misslyckas, att jag skulle bli försenad, att jag skulle missa tåg. Trodde jag skulle missa alla tåg. Men jag missade inte ett enda. Malmötåget missar jag hela tiden men när jag hade 15 minuter för byte i Hannover kom jag alltid fram rätt. Kan det säga lite, att jag blir mer skärpt, att det är mer spännande, att det är något som är roligare i länder där allt är nytt. Och att klara sig på egen hand. Det är något särskilt med det. Jag är fortfarande ett barn och samtidigt känner jag att jag börjar bli riktigt vuxen. Jag är liten men känner mig längre, mer trygg. Mest av allt så har jag testat, och mest av allt så vågade jag göra något jag verkligen ville göra. Det är så fint och jag tror det är tillräckligt för att den här sommaren ska ha blivit den bästa jag haft. Nu är det snart sista veckan i augusti och efter min omtenta så börjar en termin igen. Mitt andra år.
 
-
 
Tack för att jag får finnas, för att jag får leva och allt vad det innebär och innehåller. Trots att det är jobbigt, och trots att det är svårt, så är det fint och roligt. På något sätt känner jag ett nytt ansvar inför det, att visa att jag orkar. Att jag kan göra mig själv både glad och stolt. Att jag vågar leva, älska och resa.

Aups/Frankrike

 
Minnen är så himla värdefulla och jag älskar varenda ett
 
Så fint att tänka så, att allt jag gör kommer jag minnas på ett eller annat sätt och därför är det alltid med mig, ingen kan ta just det ifrån mig. Behöver inte instagramma när jag har det i huvudet

20 juli

 
En hel månad av sommarlovet kvar och jag saknar det här och det här och längtar efter det här och det här i höst. Men S och jag konstaterade igår att framtidsdrömmarna är en tillflyktsort och min mammas kompis pratar om nostalgin och hur den gör ont men inte kan låtas ta för mycket plats. Hur kan jag egentligen låta det förflutna ta lika stor plats som framtiden och därför klämma nuet som någon slags transortsträcka? Suck. Slut på det.
 
 

Fake empire





Norge i två bilder

paris topp 10

Titeln på detta inlägg i äran till vår guidebok som missbrukades under de här dagarna. Var alltså med mamma i paris och det var rättigenom trevligt och underbart. Mindre hektiskt sällskap än sts, mer strosande och mer franska. Skev ner lite tips och höjdpunkter från världens bästa stad! :
 
 
1. Louvren. Okej, ärligt talat så var vi aldrig inne på själva muséet, men att sitta utanför pyramiden och bara ta in all fantastisk arkitektur och världens största museum är en upplevelse i sig. (Min fascination över denna plats kan ha något att göra med den här videon också)
 
 
2. Tuilerieträdgården. (Le jardin des Tuileries) Var här den första kvällen och det var verkligen en jättebra start, såg eiffeltornet direkt! Kedjan Amarino sålde glass där, och eftersom jag sett blom-glassar på tumblr blev jag helt exalterad och köpte en. Tyvärr var hon bakom disken nog ny på jobbet för jag fick istället en vanlig glass som halvhjärtat försökte likna en blomma.
 
 
3. Trapporna vid Madeleinekyrkan. Vi hade gångavstånd hit och det är verkligen en jättefin byggnad. Stora rabatter med färgglada blommor och ett bra ställe att bara njuta av sommarkvällen en stund. I närheten på andra sidan vägen finns en jättebra resturang med röda persienner där vi åt lunch. Fick äntligen min salad Nicoise. (ping alla i franskagruppen) 
 
 
4. Ladurées vaniljmacarons. Att handla på Ladurée var inte dirket överst på min lista, men tyckte det skulle vara kul att smaka hur macarons "egentligen" ska vara eftersom jag testat att baka dem själv. Köpte en vanilj och en choklad och vaniljen var amazing medan chokladsmaken var ganska torr.
 
 
5. Notre dame, om det inte är för lång kö utanför. Vi hade turen att komma dit tidigt på morgonen, och kunde gå in och ut i kyrkan på 10 minuter. Stort, mörkt, häftigt. Om man sedan vill till Saint Germain så kan man gå över bron med alla hänglås.
 
 
6. Picknick i Jardin de Luxemburg. Helt klart den bästa parken!
 
 
7. Crêpes!!!! För de som inte vet vad crêpes är så kan jag förklara att det är pannkakor. Fast godare. Fråga inte varför. Minns inte vad det här stället hette men det låg i Saint Germain, precis tvärs över gatan från Ladurée.
 
 
8. Den här restaurangen. Alltså hjälp det var så gott. 20 rue Germain Pilon, Montmartre. Ta risotton! TA ALLTID RISOTTON!!!!! Godaste jag ätit i hela mitt liv. Mycket smickrande bild på mig för övrigt.
 
 
9. Utsikten från trapporna vid Sacre Coeur. Kanske inget bra tips för den som inte vill hamna precis bland alla andra turister, men det var verkligen häftigt att kunna se hela staden ovanifrån.
 
 
10. Gå upp tidigt, åk tunnelbana, upptäck smågator, titta på husen, låtsas att du är fransk? GÖR ALLT!!! guud jag vill tillbaka. helt sjukt egentligen hur man kan vara i paris när man vaknar och sedan gå och lägga sig i sin egen säng på kvällen?

2 scoops of chocolate in a waffle

 
"Du ska väl på reunion?"
 
 
"Vi sitter på en buss någonstans i frankrike"
 
 
"Jag hade hemlängtan i början men nu vill jag aldrig härifrån"
 
 
"Jag vet att vi inte känner varandra alls men hejdå ha det bra nu"
 
 
"Minns ni den där kvällen vi spelade badminton i fort regent?"
 
 
"Vi ses ju i höst"
 
 
"Tänk om vi inte får några vänner"
 
 
"Det är baywatch!!!"
 
 
"Åh nej kolla de gråter när de säger hejdå till sin familj" "Tror ni vi kommer göra det?" "Vet faktiskt inte, tror inte det"
 
"Där kommer dom!"
 
 
"Snälla bara håll mig i handen"
 
 
"När färjan är framme måste ni sätta er direkt i bussarna, så se till att säga hejdå ordentligt på båten"
 
 
"Där kommer bussarna" 
 
 
"Stockholmsgruppen i vänstra bussen, Göteborg i den högra"
 
 
"Det här är det värsta jag varit med om"
 
 
"Felix lova att åka till Kalmar någon gång"
 
 
"Men Lisa vi ska ju åka samma flyg hem" "Jag vet men ändå"
 
 
"Jessica du kommer bli världens bästa lärare"

 
 
Gråta eller skratta
 
 
 
Just before our love got lost you said
"I am as constant as a northern star"
And I said "Constantly in the darkness
Where's that at?
If you want me I'll be in the bar"

I remember that time you told me you said
"Love is touching souls"
But surely you touched mine
Cause part of you pours out of me
In these lines from time to time
You're in my blood, you're my holy wine
You taste so bitter and so sweet

Oh I could drink a case of you darling
And I would still be on my feet
Oh I would still be on my feet
 

s a l t v a t t e n

 
:(

Holocene

och det regnade kanske lite i luften men
i mitt huvud var det
solklart
 

/Rome