Kärlek

Hej älskling. Jag kan inte förklara hur mycket jag saknat att spendera värdefull tid med att skriva värdelösa saker här. Men det finns så mycket som jag inte saknar.
 
Nu har jag har äntligen lyckats bryta mig loss och lärt mig leva i nuet. Så jag vill tacka min blogg, och mig själv för jag har kommit till en plats där jag aldrig längre vill vända mig om och se tillbaka. Jag vill bara framåt. Och knappt ens det. Jag vill vara där jag är, precis just nu. För jag lär mig äntligen saker i skolan. Och jag lär mig äntligen saker utanför skolan. Jag lagar hur mycket mat som helst. Jag mår bra. För jag läser och lär mig. Tänker på meningen med livet men lyckas på något sett leva ändå. Och jag gör det bra.
 
Tack för att jag vet att jag alltid kan komma tillbaka hit. Och för att jag vet att jag inte behöver det heller.
 
 
 
 

Hem

 
Bästa platsen där jag bor. Badrumsfönstret. 

Sort out christmas

Hejdå julen.
 
När man kommer i den åldern, efter åttan ungefär. Så börjar man tänka på julen, oroa sig över den, bli stressad över den, ha ångest över den. Vi vill ju så gärna att det ska bli bra. Vi fokuserar så mycket på att ha, få, skapa julkänsla att vi glömmer bort vad det ens är. Vad är julkänsla? Är det att allt är perfekt, att ge bort saker till de man älskar och "se deras reaktion, hur det glittrar i allas ögon". Är det att njuta av varje sekund, vara jätteglad och känna sig som ett barn igen? För min del har jag alltid velat att det ska vara som när jag var liten. Jag vill så gärna känna den spänning och förväntan som när jag var liten. Av det här får jag panik. För jag har ju helt glömt bort hur jag fick de där känslorna som liten. Kommer jag någonsin bli så lycklig igen?
 
Så jag försöker minnas när jag var 6 år. Tänkte jag på "julkänsla" då? Jag tror inte att jag tänkte någonting på hur det skulle bli. Jag bara såg fram emot det, jag visste att nu är det jul och oj vad kul det ska bli. Jag oroade mig inte. 
Så nu inser jag hur dumt det är att skapa ångest, oro och panik för att man vill vara lycklig? Hur går det ihop? Jag vet inte hur jag ska tänka nästa jul, jag vet inte hur jag ska bete mig. Men jag vet att jag inte tänker ha ångest över något som inte existerar. Julkänsla finns inte. Men lycka finns. Gemenskap finns. Glädje finns. Mat finns. Människor finns. För hoppningsvis, de du älskar finns. och ur det, skapas julen. Skapas julkänslan. Det kanske är just rädslan över att missa något, som gör att vi missar det.
 
finns det något sorgligare?