Jag borde verkligen sova nu men jag bara måste få ur mig det här. 

 

Det är måndag idag och tre måndagar kvar till sommarlovet. Sommar-lovet. Hela ettan har snart gått och jag har slutat skriva på min blogg och jag har slutat med så mycket och börjat med så mycket annat. Hade jag känt igen mig själv? Jag hoppas det och jag hoppas det inte. Det enda jag kan tänka på är att jag ska till frankrike snart och att jag är så galet trånande efter en annan plats än den här. En plats där jag kan andas. För jag lutar pannan mot benet i stretchrummet och tänker nej nej nej jag får ingen luft. Går in i savasana och är orolig för vad som kommer hända efter avslappningen är slut. Är nervös inför de sista proven. Är nervös inför vad andra tycker om mig. Är nervös för att jag tappat mina talanger, mina ord, min personlighet.

 

Samtidigt så är jag här. smärtan och lugnet och lyckan och lättnaden blandas runt i ett virrvar som kallas nuet och jag trivs oftast i det som är mitt. Jag känner tusen saker om dagen och jag är glad och jag är förtvivlad och jag är lugn och jag är samtidigt så stressad över allting.

 

Men det är inte långt kvar till sommaren, snart får jag vara mig själv och ha på mig samma jeansshorts i tre veckor utan att någon behöver veta och snart får jag vara utomhus och gå på andra trappor än den till A7 och snart snart snart får jag sakta komma tillbaka till det liv som jag älskar. Sanningen är nog att jag inte varit mig själv på så länge att jag glömt vem jag är lite 

 

Vill skriva.