Att påminna sig själv
Alla går. Det blir tyst och jag viskar nästan till mig själv i huvudet.
Jag klarar det här.
Vi klarar det.
Gick hela dagen igår och trodde jag var stressad. Tänkte åh varför åkte vi inte på skördefesten, åh jag har för mycket plugg, åh jag hade velat åka iväg. Ångest. Stress.
Stannar mig själv. Räknar upp vad som är jobbigt. Som jag alltid gör och så ligger det där under allt.
Hur kan jag glömma?
Hur kan jag glömma förlusten som fick mig att domna i händerna. Strupen blir ett snöre och det svider överallt . mest i ögonen.
Du är borta men du finns med mig gustaf, du finns alltid här. Jag ser dig överallt, jag ser dig ligga i det höga gräset och njuta av solskenet, ser dig äta för mycket mat eller ligga bakom datorn. Jag ser dig fortfarande, och det gör lika ont varje gång jag måste berätta för mig själv att du inte är här längre. Du har lämnat ett tomrum som jag inte tror någon annan kan fylla, för det är ditt. Du kommer alltid ha den platsen här. Vi kommer aldrig sluta älska dig. 24 september men vilket liv du levde älskade älskade gustaf.
Vilket liv det är, jag önskar jag visste lika mycket som du om det. Du visste hur man levde. Du visste att det finns absolut ingeting som är värt ens stress. Ingenting som är bättre än att sova länge. Ingenting bättre än att ligga tätt, i solen eller på en plats där ingen kan hitta en.
Du visste hur man levde och du gjorde det så väl. Vi älskar dig, jag älskar dig. Du var så mycket. Vi ska snart gå vidare, tända ett ljus då och då. Men just nu är jag fortfarande lite ledsen så jag tillåter mig själv att vara det.
"Du får vara ledsen. Du ska vara ledsen. men det viktigaste är att inte låta ledsamheten finnas kvar för länge." Du förtjänar att le och mena det igen.
Men vi saknar dig. Viggo undrar var du är.
23 sept
Alltså bloggen
Det är mycket nu. Lite för mycket. Historiauppgifter som inte är roliga. Samhällseminarium som man får reda på två dagar innan. Sömnbrist. En sjuk kisse. Lägg på en släng av existensiella frågor på det också så har ni mitt liv just nu.
Är mest av allt trött. Känns som jag aldrig får tillräckligt med sömn i mig.
15 sep
Hey rosetta släppte nytt album för några veckor sen och det känns som bra soundtrack till min dag idag. Har varit hemma från skolan för vaknade och ba hjälp. vad är det här. Är inte van vid att ha ont i halsen och vara förkyld.
Vad gör man när man är sjuk? Har pluggat som om jag var i skolan, färgat ögonbrynen (är alltid lika rädd att de ska bli för mörka, och efteråt så bara just det, det är såhär jag ser ut med ögonbryn som inte är osynliga), ätit...
Började minnas en vag tid då jag tog selfies med webbkameran. Min pride-gnuggis är så vacker, jag älskar den.
Läser om Israel/Palestina. Gud vad det är intressant. Något som också är intressant är hur man kan läsa om en text som en vet om att en läst innan, se hur jag strukit under ord och meningar och ändå inte minnas att man gjort något av det? Och så läser jag samma text hemma och förstår allting. Inlärning alltså. Ska skriva en bok om studieteknik. Det är ju så konstigt när man läser en mening typ tio gånger och den betyder ingenting och så läser man den den elfte gången och så ba. ahh.
Så. Nu har jag bloggat som jag gjorde i nian. Det känns bra. Kram
13 sep
Höst, vaknar vid 11. Äter gröt, läser om andras liv. Tittar mest ut genom fönstret på hösten som kommer och den är välkommen. Antar att den här lilla tröttheten, den lilla ångesten och längtan bort hör till. Är sugen på te. På äpplen. På att sova. På bon iver.
Snart ska jag flytta. Det är mer påtagligt nu. Gustaf har varit hos vetrinären och om det är något djur som inte förstår meningen "det är för din eget bästa" är det katter. Lita inte på någon säger han.
Jag saknar yogalärarna på mitt gamla gym. Kindness is my religion sa en av dem, och det har jag tänkt på rätt mycket den här veckan. "Be kind, because everyone you meet is facing a hard battle" är så sant. Det är det viktigaste som finns, att bry sig om andra. Så lita inte på någon är kanske inte så bra ändå.
Tittade lite på bilder från fjällen. Tänkte på det igår och kom på att jag inte har tänkt på den resan sen skolan började. Det är samma luft som finns här också, tänker jag. Förhoppningsvis, jag är inte så bra på kemi och sånt.
Är det inte konstigt egentligen. Problemen är så små men ändå känns det som saker värda att oroa sig för.
Skolan har börjat men det känns inte direkt som att jag har så mycket att göra. Jag har inga läxor, tänker jag. Sen ser jag att oj imorgon ska franskan vara inlämnad. Skriver lite. Läser lite. Är mest passionerad om jag ska vara ärlig. Jag tänker mest på att allt det här har gjorts av någon annan. Någon annans möda för att mitt liv ska bli bra. Lär mig om jättegamla saker i historian och har ögonblick av ren och skär förståelse. Ju mer jag lär mig, desto roligare blir det. Herregud. Det är så mycket jag inte vet. Okej. Nu ska jag göra något annat. Ha en bra söndag.
