Till allt det jag inte orkade ta in,

och till sinnen på högkant

 

 

Säg till allt det att jag är hemma nu

 

 

Till sekunder i taget och dagar som försvann, de nätter som rann bort,

och till "allt mitt är ditt"

 

 

Säg att jag kan sova nu

 

Och till allt det som höll mig borta från mig själv

 

 

 

Av och till och från,

blir med och ihop och på grund av.

 

På grund

 

Allt du blev

och allt jag är

är inte på grund av det.

 

Till hon som trodde att allting gått sönder

Säg till henne att jag älskar det jag har

 

Till hon som trodde att det inte gick att komma tillbaka 

Säg att jag vet ingenting bättre än just det

 

Säg att jag kan se träden tydligt igen

Att jag vet känslan av

att bara vara lugn och glad.

 

Att jag vet hur det känns när allt känns som snö

 

 

Och till allt som fick mig inte vilja någonting

Säg till allt det att jag är så tacksam över att leva

 

Vad är skrivande? Vad är mitt romandokument, vad är min dagbok, vad är sommarlistan. Vad är raderna som står om man vänder blocket bakochfram. Vad är det som stod på bordet bredvid min säng i huset hemma. Vad är det. Vadär det. Vad är det. De små, små bokstäverna i pärmen till lagboken, det som står under det gula och gröna. Markeringspenna på fingrarna, färg i håret. Flikar på kläderna. Böckerna i sängen. Franskan som snurrar, snurrar

 

Den här låten

 

 

 

Allt jag kände

 

 

 

På bussen

 

 

 

Handlar det om dem eller om mig. 

 

 

"Gymmet. Det luktar någon annans svett och rengöringsmedel. Jag lutar huvudet över mitt ben, pannan mot min vad. Andetaget går långt och djupt när jag är här, jag känner hur det går ända ner i botten av mina lungor. Mina tankar är så långt borta nu. Jag känner min kropp finnas på ett annat sätt, jag känner hur jag inte bara består av känslor som hakar i varandra, utan jag är en mage, två lungor och blod. Jag är mitt blod. Den tanken. Jag består mer av mitt blod än mina tankar."

 

"Musiken som blir så viktig när mina tankar spretar sig, när de inte kan följa ett logiskt mönster utan de behöver något att hänga upp sig på. De behöver en tråd att följa och i mig finns inga trådar, det finns bara lösa noter som ingen kan fånga, som får alla andra skratta och rynka på näsan och säga det där är orimligt, det är inte sant. Att mina tankar är orimliga men om de är så orimliga varför finns de i mig _hela_tiden?"

"Jag hör yogaledarens röst viska. Ryggen klibbar mot gymmets matta. Jag har ögonen slutna men stirrar upp i taket. 

- Låt allting annat falla bort

Nu tar de den första shoten i köket. Nu kommer en kompis till en kompis in genom dörren och hon har pirr i magen. Nu knäpper Hanna sin första ljumma öl. 

Det svider bakom ögonen. Det svider i axlarna. Det svider bakom ögonen. För att jag inte tycker det andra tycker är kul är kul. För att jag behöver ligga här istället. 

Jag är så arg på allt. Det är tårar överallt, jag snorar på gymmets äckliga yogafilt.

Men så hör jag musiken."