Bon entendeur på Delta festivalen, spåret jag känner igen. En låt som låter värme, helhet. Alla runt omkring mig som var på semester, som hade längtat efter att stå just där. Gode gud, täntke jag. Jag vill sitta i en bil med rutan nervevad och lyssna på Bon entendeur. texten av värme, låten som får mig vilja åka till platser jag redan sett men med en nyfiken drömmares sinne. Jag är så trött, det är så varmt. Vi tar tåget på lördag. är det lika varmt i tyskland? somewhere in germany

En gammal bild från i höstas, min växt som var ny och liten, nu ringlar grenarna över hela bokhyllan. Mitt år av magi, av positiv stress, av människor. Mitt år av människor. Alla människor, nära och långt borta, snälla och dumma, alla var dem här. Var tog tiden vägen? Var hamnade jag mitt i allt detta. 

Jag måste lyssna på mig själv, på min inre röst. Min inre röst vill gråta och lyssna på jazz. Då vet jag. Nu är det stopp. Men än är det inte slut. Skriver en lista, vad vill jag med min sista tid? Min handledare frågar, vad vill jag med min sista tid? Marcella jag vill dricka öl på terasser efter jobbet. jag vill ligge insnörad i varma lakan och se solen speglas i hans bruna ögon. Han sa, det här är första sommaren jag får färg. Innan har jag bara jobbat. Han sa du får mig gå ut. Jag lyfter ansiktet mot solen. Gode gud om jag är på rätt plats i livet, tänker jag, Om det är så, visa mig vägen framåt, låt mig forstätta precis såhär. Den största lyckan är att hitta den, platån i livet där du inser att allt annat fram till nu, det har varit för att föra mig fram till nu. TIll havet genom fönstret. Till hans mörka hår och fräknar. TIll mitt kvarter med söta teer med mynta på alla bord. Låt Gud veta det, tänker jag. Att jag har varit på precis rätt plats. 

Som så många gånger innan åka bort för att hitta hem, vad det nu innebär. Låt denna känslan följa med mig. Jag vill leva mitt liv. Jag vill aldrig mer fastna igen