Det fanns en lägenhet på Avenue Marechal Foch där jag flyttade in när jag var 18. En stad i södra frankrike där jag firade min 19-års dag med 15 främlingar i källaren på en indisk restaurang. Jag fick en kokbok inslagen i en karta för någon mindes att jag var intresserad av vegetarisk mat. En gång sprang jag på strandpromenaden och sen badade, la min mobil på stranden, simmade ut, med kläder och allt. Sprang hem helt blöt.

 

Jag hade aldrig pluggat på det sättet innan. Aldrig haft så lösa ramar för vad jag gör, hur jag disponerar min tid. Dagarna bara gick och gick. Mitt gröna gunpowder te som jag tog med hemifrån tog slut efter en och en halv månad. Wilma drack ingefära, citron och hett vatten varje morgon och vi låtsades störa oss på att hon aldrig diskade rivjärnet. Vi hade skärbrädor av glas som var helt hemska, men ingen orkade köpa nya. Vi hade middagar hos oss med hela klassen och erik stod och rökte i köksfönstret. Vår balkong var en vinkyl även när det var jättevarmt ute. En gång stod vi på place massena och drack bubbel kl 11 och jag tänkte att det här är rätt långt från sånt jag brukar vilja göra

 

Thea såg det som motion att gå på museum, hon snittade på tre i veckan, gick fler steg än alla oss andra tillsammans. Hon läser konsthistoria i stockholm nu och jag saknar henne. och moa räknar matte och dansar i någon källare på chalmers. och jag är i lund. Jag såg en tjej i ulrikedal idag som jag tror gick i den andra klassen i Nice. Det kändes som en av annan värld, som att det inte hörde hit. Men det är en del av allt jag gjort och det är så fint, det är en period i mitt liv jag tror jag alltid vill bära den med mig