Emigrerar, flyger, solen går upp under mina ögonlock. Färger som skiftar i blått, vitt, rosa blandas med stjärnorna på en iskall himmel. Jag står under den med händer i min, fingertoppar som tar vid blommorna i min familjs trädgård. Vita nätter i Lund, vårblommorna gör att allting rinner av mig, statsvetenskap tyska verb och kärlek blandas till en blandning som utgör mitt liv. Jag andas djupt och i mig ser jag hur solen går ner över bergen, oändliga minnen som suddar bort verkligheten

 

Jag bor precis på gränsen där våren kommer. Återigen väcks jag till liv mot den vagaste av framtid och jag faller in i något som liknar en blandning av rädsla och de starkaste av frihetskänslor