Slutet av Marsiglia, små anekdoter från Marseille

Kära blogg, dagbok, vad blir det
Jag står vid kanten av ett slut
Tiden jag trodde skulle komma efter en vecka är nu här
Jag har bott elva månader i Marseille, när jag skriver det har jag så svårt att tro det
Men jag är här
Nu sitter jag här
Sista veckan
Francesco är borta
Andrea är borta
Alessia är borta
Montse är borta
 
Känns det inte i väggarna? Av personerna som kommit och gått
Andrea åkte hem idag, hon borde vara i Bukarest nu. Vi satt på tågstationen och drog ut på farvälen. Hon sätter sig i knät på någon som inte gillar henne längre, han tittar bort. Stavroula är obekväm. Jag ställer en fråga för att vara snäll. Allt är som man skulle kunna tro
Sista veckan
 
Imorgon är det måndag och då börjar sista veckan. Sista jobbdagarna, sista luncherna med Marcella. Sista gångerna jag ska gå genom staden, korsa gatan när jag kommer dit där de skumma typerna sitter, titta på trafiken en extra gång, gå mot rött. Sista gångerna jag ska gå på La Canebière och känna, gud vad det låter. Eller, gud vad det stinker. Eller, gud vad jag älskar den här staden. Sista gångerna jag ska gå genom Noailles med handväskan i handen, eller som jag ska förundras över alla -saker- det finns i den här staden. Sista kaffen med socker och rismjölk i köket på jobbet.
Sista, sista, sista. Minns du när det var första? Första, första. Nya, nya, nya.
 
"After two years of volunteering, i am so poor but in my heart i'm so rich"
"Le travail c'est des relations"
och allt det jag lärt mig
 
 
Man tror det är dis som en daggig morgon i oktober, men det är avgaserna i luften. Förra veckan vaknade jag av att jag var helt äckligt varm och luften var kvav i mitt rum. Jag öppnade fönstret för att få in luft. Direkt såg jag hur hela staden var i en röd dimma, av lysena från staden och avgasrena som ibland lägger sig som ett täcke. I mitt halvdrömmande tillstånd såg jag att röken tog sig in i mitt rum, lade sig över min säng och jag stängde snabbt fönstret!
 
Hör sopbilen just nu, klockan är 22.08. Ett billarm. Sopbilen var den bästa tiden att gå hem på kvällen. Du vet du är säker. Men lukten
 
I fredags upptäckte jag den här drinken : Vodka Get. Det var en hemskt dålig idé. Jag drack under kvällen: ett glas vitt vin. En veteöl från Corsika. En vodka get. En till vodka get. En desparados. Det var så att säga kulmen av mitt drickande detta år, vilken självklart slutade i obligatorisk spya dagen efter. Ihop med den allmänna vätskebristen som kommer av att det är minst 32 grader varmt varje dag gör att man tillslut mår så pass dåligt att jag på heder och samvete lovade mig själv att jag aldrig mer ska dricka i hela mitt liv.
Vi sa med A att vi ville ha en sista utekväll i Aix. Vi skulle till hans favoritbar med hans vänner och sen dansa. Tillslut kom vi iväg, vi bokade bord på la fontaine vid 20. Det är en mysig restaurang, som inte anser sig vara ngt särskilt men de gånger jag varit där har jag haft det så bra, trots att maten är sådär. Vi tog oss vidare till en bar, men den de ville till var stängd. "Le kerry" hette den men nej ingen kerry. Vi gick till ett ställe där Coralie kände bartendern, tydligen var det hennes bästa vän. Där satt vi. Vi var lite för många för att ha ett samtal, så det delades i två. Med ett spretigt gäng av folk som känner varandra jättebra, några som inte setts på jättelänge, en som bara vill prata historia eller politik, och två huvudpersoner som är arga på varandra för att den andra inte hört av sig på hela sommaren.
Stämningen var trög fram tills vodka get:en kom fram. nu blev det istället ännu vildare debatt på historie-hörnan, och ännu flamsigare på andra. jag satt mellan båda, A också. JB sa "Lisa du är ju full!" varav jag protesterade. visste detta var ingen bra idé. Toaletten på baren är som alla andra barer i Aix eller vilken annan gammal stad som helst, du går uppför en skraltig trappa och hamnar i en sleten skrubb där det ligger några handdukar i hörnet och en tvål. Så vi gick vidare till en klubb, har ingen aning om vad den hette. där sa portvakten direkt till Bastien, du har sandaler på dig. INGA BIRKENSTOCK I KLUBBEN! Det är sista ordet. vi stod lite och velade, var kan man hitta gympaskor lite snabbt? Vi hittade inga. Bastien gick hem, vi kramade och han sa tack för du fick mig resa och delta i europaprojekt. tack tack. till dig. sen kom vi då till biten av att dansa på en klubb till La la la ramba och dricka en desperados. Adrien dansar som en galen person, varför är det så kul att dansa med honom. En italienare kommer fram och vi skriker i varandras öron. Jag säger till A att jag nog vill gå hem framåt 3-tiden och han nickar direkt och vi är ute på tre röda sekunder. man behöver ingen jacka eller garderob för man har knappt några kläder alls på sig. ärligt talat är det för varmt för att stå packad med folk man inte känner i en dåligt isolerad källare. Coralie dansar framför en fläkt och när vi kramas hejdå är hon helt iskall och blöt av svett. Det var sista utekvällen i Aix
 
Igår em tog jag bussen tillbaka till marseille kl 18 och var hemma 19.30, det var bara att kasta ner en filt i en påse och gå till busstationen. Inte för att jag ville, men för att det var Andreas sista kväll och hon verkligen ville att vi skulle gå till stranden. Det var en stämning som var liksom trött och emotionell på samma gång. Vi är så trötta på att ha kvällar som är till för att säga hejdå, och dra ut på det. Bara åk, tänker jag. Jag behåller den du var i februari inte det vi säger ikväll. men det säger jag inte. jag bara ler och frågar när hennes plan går, hur hennes nya jobb kommer vara. vad var bästa och värsta minnet och jag säger sanningen, jag kommer saknar dig.
 
Men det gör inget. Jag saknar dig, men det är okej. Det är okej. Allt är som det är. Jag vet inte om jag är redo eller har en känslomässig block men jag är bara så taggad på det som ska komma och jag tror att även om det tar mig ifrån nuet, är det inte den bästa känslan ändå