Som de flesta dagar så bläddrade jag igenom tidningen och fastnade för det här repotaget om Haiti.

Tre år efter den kraftiga jordbävningen: De har ännu inte byggt upp infrastrukturen i Port-au-Prince. 350 000 människor bor fortfarande i tältläger där det inte finns någon fri tillgång till rent vatten, sjukdomar sprids och övergrepp inte direkt är ovanligt.

DN:s journalister skriver om de bristande resurserna, alla pengarna som Haiti lovades men bara fick ut hälften av och hur omvärlden "tröttnat" på katastrofer och om hur hjälporganisationerna har åkt hem.

Allt är så, så hemskt och överväldigande. Erkänn, hur mycket har du tänk på Haiti sen den där intensiva veckan i januari 2010?

Jag är medveten om att det inte är lätt att styra upp världen. Det är inte lätt att skapa fred och det är inte lätt att utrota urättvisan. Men det är lätt att vara tacksam. (och kanske skicka lite pengar till numret ovan)

 

Det blev också klart för mig hur stort ansvar journalisterna har, att visa världen vad det egentligen är som pågår. Och det är precis sådana här repotage jag vill skriva när jag blir äldre. Anledningen till att jag vill bli journalist.