Idag känns josé gonzalez och tumblr-terapi viktigare än någonsin. kan dela med mig av min favoritlåt just nu, han har gjort den för någon film jag inte vet något om men vem bryr sig egentligen när det låter så här:

 

 

 

Klockan är 16:44 och det är fredag eftermiddag. Det var skitkallt när jag cyklade hem från skolan. Hela skoldagen har varit ett enda stirrandes på klockan och en önskan om att tiden skulle hasa sig fram lite snabbare. Kemi, kolföreningar, matte geometri, skalor. Jag hatar verkligen matte ibland.

 

 

Vem försöker jag lura egentligen, jag skulle aldrig kunna släpa mig igenom tre år av naturvetenskaplig linje?

xx