14 November

Och så vänder det och känns som jag går upp trappsteg i livet, närmare min dröm, närmare det jag vill jobba med i framtiden, närmare det jag vill utbilda mig inom, lära mig mer om. Genomförde en intervju jag varit nervös för ända sen jag började med arbetet, sen helt plöstsligt är det klart. Sa tack och hejdå och lade på stängde av. Satt ensam i M6 med dörren låst, luften går ur och jag bara gråter. Jag kan nå var jag vill

Kommentarer

Här kan du kommentera!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Skriv någonting:

Trackback