Känner mig lycklig ibland. Särskilt när jag går hem från Lux. Under de stora, gröna löven. Jag tittar på alla på campus och jag är så glad över att de finns där. Över att jag finns där med. Här. Nu.

 

Jag går på föreläsningar med Johannes i kostymen och han har professorglasögon

Han har jobbat på Oxford, är superseriös och han ler stort och skrattar åt fåniga saker

Lägger i smyg till honom facket märkt bevis. Jag blir så tacksam över att han står där. Över att han har familj och vänner och verkar trivas med att leva. Han jobbar med något som känns spännande och han ler stort.

 

Pappa ringer och jag svarar. "Jag går upp, jag läser, jag går på föreläsning, jag går på fest"

Jag går och handlar och jag gör kaffe i min nya franska press. Jag ska till Johanna ikväll, hon bor här precis bredvid.

 

Vi pratar om alla. Det är personer jag inte kände för en vecka sen. <3 Jag har gått från obekväm till mig själv

 

Jag läser gamla blogginlägg. Jag skrev upp mig på min förenings tidskrift intresselista.