"Födelsedagsrelaterad ålderskris" skrev Bridget Jones i sin dagbok men för mig är det tvärtom. Jag känner att jag långsamt har börjat växa i att vara mer än 20, lite vuxnare. Utmanar mig själv lite mer, ger inte upp lika lätt, samtidigt som jag lyssnar på mig själv. Lagom mycket. Jag dricker chaite med kanel om kvällarna. När jag är 21 strejkar jag på fredagarna, jag åker tåg hem över helgen och lägger märke till småsaker jag inte brukade. Jag läser Christopher André på franska, låter boken förändra hur jag ser på allt. Det är så lätt att glömma. Och jag lyssnar på Billie Marten och Cyberbully Mum Club.

 

 

Ja, så här känner jag faktiskt över att fylla 21 :)

 

Vad händer annars? Är jag inspirerad eller trött? Bra fråga. Det skiftar. Ibland känner jag såhär: