Hej bloggen. Det har hänt en del märkliga saker. Idag höll jag mitt sista yogapass med min förening i Lund. Vi är några studenter som håller pass, och vem som helst kan skriva in sig. Det är gratis och lite amatöryoga, eftersom jag fortfarande inte har gått en riktig utbildning, men folk kommer varje vecka och verkar uppskatta det. Så, jag kanske kan börja kalla mig yogalärare eller i alla fall någon slags instruktör. Det är ju fantastiskt.

 

Idag hade jag dock mitt sista pass och en kvinna som ofta deltar kommer in. Jag borde ha reagerat direkt när hon välte två bolster för att ta sin matta. Hon tog också fel matta. Jag trodde hon var lite klumpig, för det brukar hon vara. Men jag sa inget. Sa hej och log. Extra välkommen, för hon brukar gråta och vara ledsen och jag är glad att ge henne ett utrymme för det.

 

När vi gör första solhälsningen ramlar hon ihop och slår huvudet i väggen. Jag rusar fram. Yogamusiken fortsätter, ett lugnt brus av någon slags trumma och flöjt. Sen spelas också den finstämta Tom Rosenthal låten jag lagt in speciellt för en viss position. Kvinnan är helt väck. Jag säger, vill du gå ut? Jag börjar dra i henne som för att lyfta henne men hon vägrar. Jag måste vara här, säger hon. Jag säger i så fall, sätt dig ner. Gör inget mer. Du kan lyssna på oss men du får sitta. Tjejen bredvid, som är svensk och ny, ser helt livrädd ut och jag förstår henne. Jag tittar upp på resten av klassen. Alla tittar på mig. Jag säger något snällt lättsamt och säger att vi är här för henne om hon är ledsen. Kvinnan gråter. Jag vet inte vad jag ska göra, så jag fortsätter med klassen.

 

Efteråt när alla gått hittar Tanya en tom vinflaska på en av toaletterna. Det känns som jag står i en brottsscen. Kvinnan har gått. Vi är alla lite oroliga. Någon hade gjort det ofattbara, att vara sårbar och ofungerande i ett offentligt och finstält rum. Gjort fel och kommit full på gratisyogan i medborgarskolans vita, ljusa, vackra lokaler. Jag känner mig helt sorgsen. Också att något i henne, som fått henne komma dit, dricka där och sen sätta sig på meditationskudden och lyssna på mig som säger åt henne att andas med magen. Att jag sa, lämna alla tankar utanför rummet, se varje tanke som ett löv i en flod och tänk om hon satt där och bara ville dö?