jan/feb / Ja ja / dernier métro

 
Vad är viktigast av att skriva på min uppsats och skriva på den här gamla bloggen?
Det är februari i mitt liv, hur hanterar jag det det här året? Ser på Hotell Romantik av alla saker, och det ger mig många stora insikter. Typ som att om jag är 24 nu (säger alltid att jag är 23?? men det är helt fel) och att det innebär ungefär ingenting, eftersom man tydligen kan leva när man är 74. Så det betyder att jag har,?? 50 år till? av att gå omkring och skriva uppsatser om transition, rita teckningar, dricka öl elelr gt för 130 kr på Arimans. Känner nu dock att detta inte alls blev som jag tänkte det jag ville skriva, tycker nu när jag säger det att 50 år inte alls känns länge???
 
hjälp
 
Jaja. Idag när jag cyklade hem från universitetet tänkte jag att jag sänker min ribba lite för februari. Såg bilder från A:s bror som var med massa kompisar och fick kris. Känns som jag har mina människor spridda över hela överallt. Var är mina grupperingar. Vet ej MEN för att komma till poängen så tänkte jag idag när jag cyklade att jag är väldigt nöjd just nu om jag:
-klarar mig genom alla kurser
-träffar personer jag älskar typ johanna, lovisa, anna
-att det är bra mellan mig och a
-att jag har lite tid att läsa, rita, skriva varje vecka
 
Allt är bra
 
Jaha annars i februari så drömmer man väl sig bort lite det hör väl till. Om jag ska vara ärlig trivs jag rätt bra med att ha 4 månaders dov kontemplation på ett år? är svensk och det går väl aldrig komma ifrån hur mycket rosé med isbitar jag dricker med Agnès och hon säger, flytta hit (och mamma säger, du ska väl stanna hemma nu)
 
öh vad ville jag säga
JO
jag lyssnar på den här låten och det får mig drömma massa om frankrike vilket är helt fucking TYPISKT eftersom jag verkligen inte vet vad jag håller på med och förmodligen kommer flytta mellan där och här hela livet, toppen
Dernier metro - The Pirouettes
 
Jaja här är en bit av den texten

Arrivé vers la station y'a une meuf qui coure aussi
Comme elle est plutôt jolie je l'attrape et je lui dis
Si on l'a pas c'est pas grave on partage un taxi
Mais son seul objectif c'est le dernier métro

Blivit lite besatt av historien, att i paris går sista metron kl 2 på natten, så vid denna tid kan man se folk springa tillsammans för att hinna
 
MEN eftersom man varken bor i paris eller behöver springa efter tunnelbanor så får man glädjas över det som finns här så som fina vintertulpaner med blåbärsris. och lyssna på konstig spansk musik, testa massa dataspel för att vara snäll, måla skålar med Johanna och när vi alla äter lunch i skolan och man får höra saker som norrskenssemestrar, SFI-kurser, tinderdejtande och mina klasskompisars perspektiv på sverige som jag älskar. allt är bra, behöver inte vara någon annanstans

Kommentarer

Här kan du kommentera!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Skriv någonting:

Trackback