Vi var i Göteborg i helgen med några kompisar. Det är alltid en fin känsla efter att man haft en liten resa, man har nya minnen som känns bra. Dominik sa en gång under helgen "It will feel good after I get home". Det fick mig tänka lite, menar han att det är tröttsamt under tiden, men när han kommer hem är han glad att han var där? Vi pratade inte mer om det men jag tyckte det var intressant för det känns så ibland.

 

Min favoritstund under helgen var igår på söndagen när vi skulle gå ut och äta frukost. Det blev en lunch istället. Vi kom till ett café som låg nära oss och det stod såhär i Google recensionen "Det är som att vara hemma hos kvinnan som jobbar där". Vi kom in och det fanns ingen bardisk, utan det var liksom bara ett kök. Det fanns massor med bord för en gångs skull. När vi var på Andra långgatan på fredagkvällen fick vi leta och först efter 4 barer fanns det bord för oss alla. När vi kom in i cafét blev kvinnan som jobbade där helt överlycklig, 9 kunder! Som en kollektivt bakfull hög la vi oss över det stora bordet vi tog. Vi beställde kaffe, grönt te, mackor, pajer och bullar. Efter beställningen var gjord började analyserna om gårdagen. Var det kul, hur var musiken. Min blå eyeliner satt fortfarande som sten i ansiktet, jag duschade och duschade men den gick inte bort. En av tjejerna i gruppen hånglade med någon fast hon hade en kille, det skulle diskuteras. En annan gick hem utan att berätta. Vi var på en stor fest på Hissingen och våra förväntningar var så höga att den roligaste delen självklart var innan, i sminket, och efteråt, på cafét när vi pratade om gårdagen.

 

På lördagkvällen gick vi från bussen, halvsprang efter den av oss som hade google maps. Saga försökte hälla i mig en liters blandning av gin, vodka och citronjuice. Jag tog emot den med lite flashbacks från tidig tonår hemma. När vi kom fram samlade vi oss för det värsta men ingen kollade något medlemskap. Vi hängde våra jackor och försökte göra en plan men efter 2 minuter var vi alla splittrade, som vanligt. Det fanns två ställen att dansa på men ingen av dem hade särskilt rolig musik. Det verkligt intressanta under kvällen var nog när Adrien blev uppraggad av en 60-årig kvinna. Jag blev lite ställd. På herrtoaletten gav någon mig ett hårtips. Annars interagerade jag inte så mycket med folk. Jag ville egentligen bara dansa. Tyvärr var musiken var inte det jag ville ha. Men det är techno sa någon, jag försökte tänka mig tillbaka till hur techno varit innan och om det var annorlunda, men det kanske var samma. Kanske var situationen annorlunda. Kanske var det möjligheten att dansa med någon man inte kände som gjorde musiken bra, eller att man var ute på ett sån fest för första gången. Eller bara att man inte tycker det är så nice längre, att jag bara vill dansa till antingen en gammal Rihanna låt eller 100 gecs "dumbest girl alive".

 

Hur som helst, på söndagen på cafét pratade vi om allt detta. Simone berättade också historier från sitt café. Han sa att det finns en man som kommer varje vecka, ber om en stor kaffe fylld till brädden. Verkligen insisterar på att den ska vara fylld så mycket. Sen sätter han sig, dricker ett par klunkar och går. Kaffen står kvar full på bordet. Vi var alla i chock!!! En annan person kommer in, beställer en morotskaka och ger tre fjärdedelar till sin hund som sitter på golvet, varje gång. Den historien gillade vi, alla förutom en som sa det var inte bra för hunden. Jag berättar om min katt Viggo och hur han dog av diabetes och stress. Alla tittar på mig, fy så hemskt. Jag försöker förklara mig, det går dåligt.
Den sista historien relaterat till Simones café är att Dominik ska fråga Nora om en dejt. Jag frågade vad Dominik ska göra när han kommer hem. Han sa "Jag ska sms:a Nora och fråga om hon vill gå ut med mig". Så himla spännande, vi bestämde att han ska gå med henne till Simones café en dag då han jobbar. Då kan vi prata om det efteråt från olika vinklar.