Ibland känns det som att Lund snodde mitt liv. Som att universitetet lovade äventyr och integritet, men gav killar med backslick, hets om spex och ont i bröstet på biblioteket. Det förblir en elitistisk plats som gör min feministhjärna knäpp. Jag åkte bussen genom stan och blev panikslagen på mig själv. När jag kom tillbaka efter Marseille 2022 tänkte jag: de här två åren kommer kunna göra allting värt det, eller så kommer jag att rosta bort en gång för alla. Det blev fantastiskt tack vare Simones café, vännerna och allt det runt omkring, många minnen är utbytta till värme nu. 

 

Jag var en sån nolla i studentlivet. När de shottade vid baren drack jag alkoholfri öl och åt medecin. Tiden efter studenten var så rörig och jag längtade efter att hitta tillbaka till mig själv, fast jag visste inte vad det innebar. En stor tomhet förföljde mig och jag ersatte den med att gå extra kurser, tyska och franska, gick med i en förening. Mest gick jag på dejt. Det var en kille som hette Tobias som Johamna hatade men som jag inte kunde släppa så bra. 

Tobias var lite äldre än mig och hade lite så, glasögon och vågigt hår. Det var i stort sett det som behövdes för att någon skulle få makt över mig innan jag blev 22. Jag var så kär i honom. Detta var förstås helt patetiskt eftersom jag bara hade träffat honom två gånger. Den tredje gången kom han hem till mig. Då satt jag i min soffa och lyssnade på James Blake. Jag minns inte vad jag tänkte eller vad jag hade på mig. Detta var våren 2020 och Assume Form hade precis släppts. Tobias satte sig och frågade lite om musiken och jag förklarade ivrigt hur albumet handlar om magisk kärlek.  Att jag läst att James Blake ser livet på ett nytt sätt efter att han träffat sin partner som får honom upptäcka hur det känns att sitta i en park, att vilja göra allt med någon. När jag sa detta blev det självklart väldigt pinsamt, vilket jag direkt insåg. Han sa, så fint. Jag sa jag menade inte så!

 

Då bytte Tobias ämne och sa att han älskade Julia Jacklin. Det hjälpte inte mig som också älskar henne. Det jag ville där och då var att han skulle ge mig något slags visitkort med ett löfte "jag lovar att vi ska bli ihop och jag ska inte göra slut eller sluta svara". När jag sträckte mig efter spotify för att byta till något av henne sa han direkt "Men vi behöver inte lyssna på henne nu!!!". Han blev lite stressad. Som att vad nu än Julia Jacklin väckte i honom, ville han inte känna nu. Men jag tänkte på det som att jag inte var värd Julia Jacklin. Som att han sparade henne till någon annan. Vad det nu innebär, för "Don't know how to keep loving you" är ju inte en så bra kärlekslåt.

 

Jaha den här Tobias var nog den enda killen jag dejtade i Lund som gjorde slut med mig på ett värdigt sätt. Detta såklart på det enda logiska sättet för en kille i Lund. Han sa, "jag dejtar en annan tjej samtidigt". Men han sa också "det känns fel av mig att träffa er båda". Även (!)  "du är cool" och "det handlar inte om dig". På något sätt kände jag då att det inte handlade om mig. Att på något sätt var det så kort att jag kanske inte ens var där över huvud taget. Sen minns jag att jag åkte hem och stod på bryggan och lyssnade på Good guy och undrade förstrött när livet ska börja. Han skickade en låt på messenger några dagar efter, jsg satt på Socialhögskolan. Jag undrade vad som förväntades av mig och jag svarade ingenting.