Listan för 2024 etsar sig fast i minnet trots att det bara är 17 januari. Jag mediterar framför mitt fönster med mina två nya blomkrukor. Den i terracotta stal jag från min nya rumskompis och den rosa från Adriens mamma. Ett övervintrat olivträd svajar framför en bakgrund av industribyggnader och böljande fält. Sufjan Stevens album malde ner hela natten på nattbusen till små bitar, fallande in i hans förlust, partner, kärlek. Kom fram i Bercy med hörlurarna vrålandes av sorg och jag såg solen gå upp i Paris.

 

Igår lämnade jag in uppsatsen till min kurs i inre omställning. Idag är därför den första officiella dagen av masteruppsatsen. Den här gången, lovar jag mig själv, ska jag lämna mitt ego helt och hållet bakom mig. Jag vill falla in i pluggets mörker på samma sätt som jag gjorde förr. På samma sätt som jag tog mig igenom nationalekonomin. Jag vill tvinga in mig i den meditativa fas som är skrivandet, läsandet och all analys. Jag ska glömma mig själv i det.