Hej alla. Nu är jag på fransk mark. Det är kolsvart ute. Jag sitter på en nattbuss. Det har varit en lite tuff natt. Jag gillar inte Hamburg längre som när jag var 20. Det är mörkt och kallt och någon försökte sälja knark till mig. Typiskt. Blev rädd och ringde hem. "Allt på resan är toppen!!!" skrek jag in i telefonen. Sen kändes det lite bättre. 

 

Mitt i natten kom en gigantisk man och sätter sig på platsen bredvid min. Han tog upp mer än sitt säte. Jag dog lite av att känna våra ben nuddas. Är livrädd för män nu för tiden. Har haft så många män-relaterade mardrömmar i veckan att jag nu inte litar på någon alls. Någon frågade mig om vägen, jag sprang livrädd bort utan att svara. Sån var jag väl ändå inte förut. 

Jaha det finns ju inte så mycket till badrum på nattbussen. Jag måste kissa men det känns som ett oändligt jobbigt projekt. Om 1,5 timme är jag vid Gare de Lyon. Det stämmer inte. Jag måste först gå 20 minuter från bussstationen till Gare de lyon med min packning.

 

Det här med tågresandet är ett oklart ämne. Jag håller benhårt fast i min klimatkompass när jag kastar mig fram i tågkorriderna, när jag bär mina väskor själv genom Tyskland, när jag hör den främmande mannen bredvid mig snarka. 

Hu. 14 är jag framme i Montpellier. Nu är klockan 05:52. Jag vaknade en gång av att bussen tutade jättehögt. Jag tänkte, nu välter vi. Det är en hemsk snöstorm i Skåne tydligen och jag är så tacksam att jag inte behövde uppleva att sitta fast i snön fast i nattbussen. 

Kram